Emilia´s bloggish

Jag har fortfarande svårt att tänka mej att jag är där jag är. Jag förstår inte när det hände, när allt blev som det blev?
Det känns nästan lite bra, för snart har jag kommit ur det här utan att kanske ens behöva känna att jag har varit här. Blir det inte så när man är mitt uppe i något? Jo jag tror det. Innerligt hoppas jag det iaf.
Vad sägs om att inte leva i nuet ett litet tag till, så kan jag vakna upp när allt är bra istället? Det klingar fint i mina öron :)

Imorgon ska jag på en jobbintervju på en resturang vid centralstationen. Får se vart min karma leder mej.
Har jag gjort något olämpligt & dumt på senaste tiden?!

Jag kan faktiskt komma på några grejer, jag hoppas att det inte ska spela in.


Nu ska jag försöka komma på någonting att göra idag.  Jag VILL inte vara kvar här längre!!!!


Hejdå