Skrev en dikt den 16/4-08;

Maskerad

Jag lever,
Ej för rutin
Kärleken uppkom
Koncentrationen blåstes bort
Fokuseringen försämras
Evigt glanande,
Från er
Utan integritet
Stora skrämda ögon
Så små rörelser som möjligt
Rädslan
Ni vill inte bli sedda
Sedda av såna som jag
Små människor
Endlöst sökande
Efter någon ni en gång tappade
Värdighet?
Nej aldrig funnits
Mitt hjärta tillhör inte längre erat
Avslutades med en tår,
Och darrande händer
Att det ska vá så svårt
Jag lever inte längre i eran maskerad


Tjaa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0