Måste lära mej att anstränga mej & pressa mej själv framåt;
Jag har inte denna blogg för att klaga samt uttrycka mej negativit, även om jag lyckas väldigt bra med det ibland.
Utan allt detta besvär för att kunna gå tillbaka å titta på hur jag har ändrats framåt och utvecklats.
Idag gör jag ingenting, jag kommer inte upp ur sängen på morgnarna. Jag brukar ofta ställa klockan på 9, men det slutar alltid med att jag snoozar vidare till 12 -13. Utan att jag kan göra någonting åt det! Det är ej med mening som det blir så, jag är helt förstörd på morgnarna, eller aah dagarna blir det väl.
I och med detta uppkommer en ångest, en ångest som jag då vaknar med för att klockan är så mycket, jag har sovit bort hela dagen, fast jag somnar med ambitioner, som att gå upp och söka jobb, eller i alla fall vara kreativ inom någonting! Allt detta trots att jag ofta som vid tolv, ett. I genomsnitt sover jag alltså 12 timmar/natt.
Väl uppe dricker jag ofta proviva, för att bota min magkatarr. Stressmage, utan att göra någonting, hur normalt är det vid 17 års ålder? Magbesvären började vid 14 års ålder. Medicin utskriven.
I alla fall, jag sätter mej framför teven/datan. Glanar på typ Capish eller något, allt för att slippa tänka, verklighetsflykt kallas det.
Jag lyssnar på deppig musik, och drömmer mej bort, tror i och med musiken ofta att jag har der värre än vad jag egentligen har.
Under dagen växer denna ångest sej ännu större, utan att jag kan sätta fingret på det.
Lasse, morsan å bror hinner komma hem å laga middagen innan jag ens brukar ha kommit in i duschen.
Nu har jag inte varit utanför dörren på 2 dagar, men när jag väl går ut brukar det inte bli förren framåt 8, 9, 10, 11 på kvällen...
Jag är grinig hemma, vet varken ut eller in. Mamma kommer med massa jobbiga frågar som jag inte kan svara på, hon blir besviken som vanligt. Jag är en dålig förebild för min bror.
Jag börjar tro och inse att denna ångest grundas på att jag är en sån jävla bra tjej, jag vet att jag ä så mycket bättre än vad jag visar andra och mej själv. Jah har inte kraften nu, och det stör mej! Det stör mej som fan, med tanke på att jag har såna ambitioner och vilja och styrka, allt detta vill så gärna komma fram men det undangöms.
Min pappa spökar, han skrämmer skiten ur mej. Han har gått tillbaks till sin ex fru/fru (?)
Det kan bara föra med sej dåliga saker.
Tjoo för idag
Utan allt detta besvär för att kunna gå tillbaka å titta på hur jag har ändrats framåt och utvecklats.
Idag gör jag ingenting, jag kommer inte upp ur sängen på morgnarna. Jag brukar ofta ställa klockan på 9, men det slutar alltid med att jag snoozar vidare till 12 -13. Utan att jag kan göra någonting åt det! Det är ej med mening som det blir så, jag är helt förstörd på morgnarna, eller aah dagarna blir det väl.
I och med detta uppkommer en ångest, en ångest som jag då vaknar med för att klockan är så mycket, jag har sovit bort hela dagen, fast jag somnar med ambitioner, som att gå upp och söka jobb, eller i alla fall vara kreativ inom någonting! Allt detta trots att jag ofta som vid tolv, ett. I genomsnitt sover jag alltså 12 timmar/natt.
Väl uppe dricker jag ofta proviva, för att bota min magkatarr. Stressmage, utan att göra någonting, hur normalt är det vid 17 års ålder? Magbesvären började vid 14 års ålder. Medicin utskriven.
I alla fall, jag sätter mej framför teven/datan. Glanar på typ Capish eller något, allt för att slippa tänka, verklighetsflykt kallas det.
Jag lyssnar på deppig musik, och drömmer mej bort, tror i och med musiken ofta att jag har der värre än vad jag egentligen har.
Under dagen växer denna ångest sej ännu större, utan att jag kan sätta fingret på det.
Lasse, morsan å bror hinner komma hem å laga middagen innan jag ens brukar ha kommit in i duschen.
Nu har jag inte varit utanför dörren på 2 dagar, men när jag väl går ut brukar det inte bli förren framåt 8, 9, 10, 11 på kvällen...
Jag är grinig hemma, vet varken ut eller in. Mamma kommer med massa jobbiga frågar som jag inte kan svara på, hon blir besviken som vanligt. Jag är en dålig förebild för min bror.
Jag börjar tro och inse att denna ångest grundas på att jag är en sån jävla bra tjej, jag vet att jag ä så mycket bättre än vad jag visar andra och mej själv. Jah har inte kraften nu, och det stör mej! Det stör mej som fan, med tanke på att jag har såna ambitioner och vilja och styrka, allt detta vill så gärna komma fram men det undangöms.
Min pappa spökar, han skrämmer skiten ur mej. Han har gått tillbaks till sin ex fru/fru (?)
Det kan bara föra med sej dåliga saker.
Tjoo för idag
Kommentarer
Trackback
