rätt eller fel? ;
Igår kom jag äntligen fram till ett beslut tillsammans med min mamma och pappa. Jag ska hoppa av gymnasiet. Jag har försökt att berätta det för alla mina vänner, men det finns vissa som jag inte vågar berätta det för. Jag förstår inte varför alla ska skälla ut mej på en gång utan att lyssna på mej först och ge mej en chans att förklara. Det ska inte behöva vara så. Tycker i alla fall inte jag. Det är 40% av alla som börjar gymnasiet som hoppar av någon gång under dessa 3 år. Klart att det skulle vara någon i vårt lilla tjejgäng som skulle vara det första att bryta. Tror ni att det är lätt för mej eller?
Fan vad snacket går, jag pallar inte!! Jag förstår inte hur mina närmaste vänner kan ändra uppfattning om mej på bara 5 sekunder. Det känns som att alla har glömt bort att gymnasiet faktiskt är frivilligt!.. Idioter alltså, mina föräldrar kan minsann stötta mej som fan, men inte mina egna vänner......... :S stört fan..
Jag vill det här! Jag vill hoppa av. Det är verkligen det jag vill. Okej, jag vet att det här låter som att jag försöker övertala mej själv att jag vill, men det känns som att jag måste säga det hundra gånger för att alla ska "förstå".
Okej, nu blev skolan precis det minsta problemet i mitt liv kände jag. Ni minns min drömprins va? HAN HAR FLICKVÄN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Okej, jag har ju haft det väntat och har varit "förberedd" ¨på det, men jag visste inte att det skulle kännas såhär förjävligt. Jag menar, jag älskar ju killen... :O Alla vet. Alla vet hur jävla mycket jag älskar honom. Jag dissade ju förfan min soulmate för honom. Vad fick jag för det? Nada. Men det är klart, det är först nu som jag verkligen får en uppriktig chans att vara ärlig gentemot mej själv. Innan har jag bara gått runt och varit likgiltig, inte vetat någonting. Gått runt och hoppats helt utan vetskap. Det är ju egentligen värre på sikt. Nu kan jag i alla fall gå runt och veta varför ag mår så jävla dåligt. Nu kan jag sätta ord på det. Jag är olyckligt kär. Men det är nice, nu kan jag äntligen få känna på hur det känns, för det är ju något som man ska veta, eller hur?!
Aha aah okej, och så nu helt plötsligt så vill han komma hem till mej i helgen?!?!?! Alltså, jag fattar inte :( Jag orkar inte! Ska jag låta mej själv bli sårad? Orkar jag det? Pallar du med det här Emilia? Jag börjar fan ärligt att bli riktigt orolig över mej själv. Han svarar inte när jag försäker att få du vet, lite lätt kontakt med honom, men nu vill han minsann komma hem till mejje. Ärligt nu här va grabben, vad menar du, och vad vill du? Vad vill du med mej? Vill du ha mej? Eller vill du bara reta mej? Vill du bara få ta på mej, och infånga min skönhet? Jag vet att du diggar mej älskling.. Du gillar förmodligen mej kroppsmässigt lika mycket som ag gillar dej. Den enda skillnaden är uppenbarligen att jag älskar din personlighet, och att du inte dras särskillt mycket till min. Men där kommer en annan fråga fram hos mej. Du har sagt så himla många gånger hur sjukt söt du tycker att jag är. Vad menade du med det då? Jag förstår vad du menar när du säger att min mage är den finaste du någonsin har sett, det är bara att läsa av orden som du säger. Men vad menar du då med att jag är söt? Vava? Hur ska jag någonsin förstå dej? Hur ska jag då någonsin kunna förstå mej själv? Och hur ska då det här någonsin att kunna fungera? Svaret är att det här aldrig någonsin kommer att kunna fungera. Tyvärr........... Det är faktiskt ärligt talat jääävligt synd!
Och vet du varför? - Jo, för att jag älskar dej!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Baby <3<3<3
// millis
Fan vad snacket går, jag pallar inte!! Jag förstår inte hur mina närmaste vänner kan ändra uppfattning om mej på bara 5 sekunder. Det känns som att alla har glömt bort att gymnasiet faktiskt är frivilligt!.. Idioter alltså, mina föräldrar kan minsann stötta mej som fan, men inte mina egna vänner......... :S stört fan..
Jag vill det här! Jag vill hoppa av. Det är verkligen det jag vill. Okej, jag vet att det här låter som att jag försöker övertala mej själv att jag vill, men det känns som att jag måste säga det hundra gånger för att alla ska "förstå".
Okej, nu blev skolan precis det minsta problemet i mitt liv kände jag. Ni minns min drömprins va? HAN HAR FLICKVÄN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Okej, jag har ju haft det väntat och har varit "förberedd" ¨på det, men jag visste inte att det skulle kännas såhär förjävligt. Jag menar, jag älskar ju killen... :O Alla vet. Alla vet hur jävla mycket jag älskar honom. Jag dissade ju förfan min soulmate för honom. Vad fick jag för det? Nada. Men det är klart, det är först nu som jag verkligen får en uppriktig chans att vara ärlig gentemot mej själv. Innan har jag bara gått runt och varit likgiltig, inte vetat någonting. Gått runt och hoppats helt utan vetskap. Det är ju egentligen värre på sikt. Nu kan jag i alla fall gå runt och veta varför ag mår så jävla dåligt. Nu kan jag sätta ord på det. Jag är olyckligt kär. Men det är nice, nu kan jag äntligen få känna på hur det känns, för det är ju något som man ska veta, eller hur?!
Aha aah okej, och så nu helt plötsligt så vill han komma hem till mej i helgen?!?!?! Alltså, jag fattar inte :( Jag orkar inte! Ska jag låta mej själv bli sårad? Orkar jag det? Pallar du med det här Emilia? Jag börjar fan ärligt att bli riktigt orolig över mej själv. Han svarar inte när jag försäker att få du vet, lite lätt kontakt med honom, men nu vill han minsann komma hem till mejje. Ärligt nu här va grabben, vad menar du, och vad vill du? Vad vill du med mej? Vill du ha mej? Eller vill du bara reta mej? Vill du bara få ta på mej, och infånga min skönhet? Jag vet att du diggar mej älskling.. Du gillar förmodligen mej kroppsmässigt lika mycket som ag gillar dej. Den enda skillnaden är uppenbarligen att jag älskar din personlighet, och att du inte dras särskillt mycket till min. Men där kommer en annan fråga fram hos mej. Du har sagt så himla många gånger hur sjukt söt du tycker att jag är. Vad menade du med det då? Jag förstår vad du menar när du säger att min mage är den finaste du någonsin har sett, det är bara att läsa av orden som du säger. Men vad menar du då med att jag är söt? Vava? Hur ska jag någonsin förstå dej? Hur ska jag då någonsin kunna förstå mej själv? Och hur ska då det här någonsin att kunna fungera? Svaret är att det här aldrig någonsin kommer att kunna fungera. Tyvärr........... Det är faktiskt ärligt talat jääävligt synd!
Och vet du varför? - Jo, för att jag älskar dej!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Baby <3<3<3
// millis
Kommentarer
Trackback
