Emilia´s bloggish

Man måste inte ha ett speciellt kärleksminne med en person till en låt för att det ska vara jobbigt att höra den, faktiskt. Ibland svimmar bara hjärtat till för en sekund ändå. Har jag märkt. Eller så inbillar jag mej själv det bara för att slippa vara vid medvetande om att jag faktiskt älskar vissa lite för mycket. Men och andra sidan, så kan man ju vara medveten om att man älskar, utan att behöva acceptera det  =) Det tycker jag nog är det bästa faktiskt.
Det är något speciellt med tjejer och lugna låtar. Sånt som män inte kan förstå.
Nu över till mina läskiga tankar.

Hjärta/hjärna?!;
Vilken del ska man lyssna på? Hade jag inte vetat bättre hade jag bara lyssnart på min hjärna. Men då hade man ju aldrig kunnat bli lycklig, har jag fel? Hjärtat vet ju vad man innerst inne vill, men man kan bli så himla bränd av att lyssna till det. Först då, såfort man släpper loss lite och låter hjärtat säga sitt, så blir man totoalt bräänd rakt igenom. Så himla orättvist och fel. Egentligen tror jag inte att det beror på karlarna faktiskt. Jag tror det beror på detta samhälle som vi lever i.
Oj vad jag kom av mej, drar fan ut istälet, puss ciaaaaao <33